Möjligheter VS Förutsättningar

Nu vill jag berätta om något som i allra högsta grad är central, alltså otroligt viktig i min syn på samhället och människor. Detta är alltså en förklaring på ett synsätt som präglar mitt dagliga arbete.

Jag har valt att använda begreppen “möjligheter” och “förutsättningar”. Det finns garanterat mer politiskt korrekta begrepp, mer akademiska förklaringsmodeller men jag vill vara tydlig, för det är viktigt, att alla, ALLA förstår.
Vi kan börja med att konstatera JA, det stämmer i praktiken som många nu skriver i sina facebook-kommentarer och statusar att alla i Sverige i praktiken har samma möjligheter.
Vi kan förtydliga: Alla är enligt lag jämlika, vi har inget kastsystem eller liknande rang som låser in folk i deras ursprung, vi ser i lagen heller inte skillnad på kvinnor och män.
Vi erbjuder en “gratis” skola, med “gratis” mat för att alla ska kunna studera, aldrig på tom mage. Listan är lång, men vi kan alltså se att i praktiken JA, så har vi alla samma möjligheter.
Om vi då ser till förutsättningarna. Har vi alla samma förutsättningar?
Nej. Självklart inte. Förutsättningarna är en extremt viktig del i det här argumentet.
Låt mig förtydliga:
Alla har rätt att gå i skolan, skolan är gratis.
Studier visar enhälligt att elever vars föräldrar själva är högskoleutbildade och/eller engagerade i sina barns läxor får bättre resultat i skolan och har större chans att själva ta examen.
Har alla möjligheten att ta en examen i Sverige? Ja.
Har alla samma förutsättningar att ta examen i Sverige? Nej.
Jag kommer till fler exempel snart men vill sätta detta i ett större perspektiv.
Här ser vi i samhället faktorer som delar på människor. Man talar om ett utanförskap och ett innanförskap. Man kan se ett det finns tydliga grupper vars utbildningsnivå, levnadsstandard och välmående skiljer sig från varandra. Man kan se att vissa grupper mår fysiskt och psykiskt bättre. En av de absolut läskigaste men viktigaste skillnaderna man kan se är att vissa grupper är överrepresenterade i den svenska politiken och vissa grupper väljer att inte rösta alls.
Visste du om att vi har bland det sämsta valdeltagandet i hela EU?
Jag gillar att förklara i bilder så jag vill ge ett exempel som ni kan se framför er.
Om vi ser att vi alla enligt svensk lag startar som jämlikar, barn i ett rum.
Ett rum med fyra väggar och en dörr. (Vi bortser från genetiska riskfaktorer och skillnader under fostertiden just i det här exemplet)
Utanför den här dörren finns, ja, resten av samhället. Vi säger så för att vara tydliga.
Vi står då alla där, precis som vi är och tittar på den här dörren. Dörren är låst, vi alla har samma möjlighet att ta oss igenom den, förutsättningarna skiljer sig dock åt.
I rummet står nu 10 pojkar.
Först kommer två föräldrar och lyfter upp sina barn och bär dem inlirade i sammetssfiltar över tröskeln och genom dörren. Dessa barn har de absolut bästa förutsättningarna att ta sig igenom dörren. De minns kanske inte ens dörren, att de tog sig igenom den eller hur de gjorde det. Det var för dem självklart att de skulle vara på andra sidan av den.
Sex pojkar får en nyckel, de får öppna dörren själva, listar ut åt vilket håll nyckeln ska sitta men de minns och har sett sina föräldrar öppna dörrar med likadana nycklar många gånger. Många av dem är dock missnöjda med nyckeln, de känner att samhället är orättvist, att de också ville blir burna över tröskeln.
Nu står det två barn kvar i rummet. Dessa barn får en ståltråd.
Möjligheten att skapa en nyckel eller att dyrka ett lås med en ståltråd finns i allra högsta grad! Förutsättningarna är dock inte de bästa för barn som aldrig sett någon i sin omgivning öppna en dörr innan eller skapa en nyckel.
Den första tiden spenderar de båda två med att rycka i dörren, knacka på, försöka göra något som liknar den nyckeln de andra barnen hade. Sedan testar de alla möjliga sätt för att med sin ståltråd öppna dörren.
Ett av barnen kommer efter en tid på att han en gång har träffat en person som han vet hade gjort en nyckel av ståltråd. Han tänker mycket på den här personen, hela dagarna.Han försöker minnas hur den här personen hade gjort sin nyckel, hur den såg den ut. När han kommer ihåg så prövar han flera gånger tills han äntligen lyckas och kommer igenom dörren.
Han kommer ut på andra sidan, mycket senare än de andra och utan en riktig nyckel eller sammetsfilten men han har en ståltråd som han lyckas göra till något som iaf liknar en nyckel. Den kan han använda också till framtida dörrar.
Kvar i rummet, står nu den sista pojken. Han känner ingen som någonsin öppnat en dörr varken med ståltråd eller nyckel. Han kände tidigt när de andra hämtades av sina föräldrar eller fick sina nycklar att han var mer hemma i rummet än utanför. Han börjar leva sitt liv i rummet, dörren blir tillslut inte något han vill öppna, han intalar sig själv det för att ständigt slippa tänka på att han faktiskt inte kan öppna den.
Pojken fyller 18. En dag kommer någon och erbjuder han att han kan få rösta i ett politiskt val. Valet bestämmer vem som ska få styra utanför dörren. Han kastar det röstkortet i soporna. Livet utanför dörren är inte hans. Han hatar det som finns utanför dörren, hur “DET” lever vidare medans han är inne i rummet. När något eller någon som representerar det som finns utanför dörren kommer till han så kastar han sten på dem.
Vi är nu på en friidrottsarena. Tre tjejer ska springa ett lopp.
Den som kommer först i mål vinner. De har samma möjlighet att vinna för målet är öppet för dem alla. Deras banor skiljer sig dock åt.
Den första tjejen har en bana som är 10m, den andra tjejen har en bana som är 100m och den tredje tjejen ska springa 1mil genom en snårig skog.
Alla kan de vinna, visst, vägen dit är dock olika.
De två första tjejerna hinner i mål, det går fort och den tredje tjejen ser det.
Hon ger upp, hon ser att hennes väg är längre, att ingen ens trott att hon skulle kunna vinna, ingen hejar på henne, ingen väntar vid mållinjen.
Hon stannar upp, det är ändå ingen ide att gå i mål, det kanske inte ens finns ett mål, hon går tillbaka, låtsas som hon aldrig velat springa. Alla tävlingarna hon ser efter det vill hon förstöra, friidrottsarenan tänder hon och hennes vänner eld på samma kväll.
Förvånade står folk runt omkring, “hur kan barn vilja bränna ner något som vi byggt för dem?” “Så ologiskt” “Så otacksamma” “Så kriminella” “Straffa dem så dom lär sig!”
Nu kommer vi till en stor idiotisk skillnad: Människor som tycker pojken valde fel genom att ge upp, bli arg och inte fortsätta försöka göra en nyckel som den andra pojken med ståltråd. Människor som inte förstår varför inte flickan protesterat, skrivit till den lokala tidningen, engagerat sig och förändrat det faktum att tävlingen var orättvis. De som tycker hon skulle “valt” annorlunda.
Så finns det människor som ser att pojkens sätt att reagera är naturligt och ett resultat av det han hade sett runt omkring sig och de orättvisor han fortsatte se.
Så finns det människor som förstår att tjejen slutade tro på sig själv, såg sig som mindre värd och aldrig ens tänkte tanken att hon skulle kunna förändra något.
Här kan du ju fundera kring dina egna åsikter, och se vilket ideologiskt fack du vill placera dig själv i.
Hade du en nyckel?
Hur lång var din bana när du sprang?
Jag hör till den andra gruppen.
Om vi ska sätta detta i kontext, så förstår ni säkert att jag vill tala om utanförskap och segregation.
Min politiska och ideologiska åsikt är alltså att möjligheterna är och bör vara den samma MEN att vi som samhälle aktivt bör verka för att allas förutsättningarna ska vara jämlika.
Gruppen som hävdar att förutsättningarna är jämlika det redan idag håller jag alltså inte med. De som hävdar att skillnaderna inte finns, att flickan inbillade sig att hennes bana var jobbigare, att pojken gjorde sig till ett offer, håller jag inte med.
Är du en av dem så bör du inte rösta på varken mig eller mitt parti i kommande val.
Det finns andra alternativ för dig.
Men tänker du som ja, att det är livsviktigt för vår demokrati att förutsättningarna skall vara mer jämlika, skillnaderna mindre och att alla dessa “grupper” inte ska ha sådana skillnader. Då kan jag lova dig att det inte finns ett beslut eller förslag jag kommer stå bakom som inte främjar detta arbete!
Så, nu den korta versionen:
Har alla ett val? JA
Har alla samma möjligheter i praktiken? JA
Har alla samma förutsättningar? NEJ.
Detta påverkar i alla högsta grad deras val och möjligheter.
Ha en grym vecka nu!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *