Man kastar inte sten mot sin familj, inte heller mot sina lärare eller vänner. Man kastar sten mot främlingar. Låt oss ändra på detta!

Vid ett antal tillfällen i mitt liv har jag fått “äta upp” mina ord och handlingar när jag senare i livet fått ökad förståelse.
Det låter luddigt, jag vet, men låt mig förklara.
Det tydligaste tillfället måste väl vara föräldraskapet. Ni vet, man gnäller på sina egna föräldrar, de säger “vänta tills du själv blir förälder”. Man tycker och tänker om vänner som fått barn och deras sätt att uppfostra. Sedan plötsligt står man där, i virrvarret av sina barn och känner en enorm förståelse för alla föräldrar världen över, typ. Ni förstår.
Jag har dagligen sådana upplevelser i min roll som politiker, dvs jag får en ökad förståelse för hela systemet, myndigheter och samhället. Sådant som alltid vart så dammigt, oförståeligt och segt har nu plötsligt en mening som inger trygghet och struktur.

Under min tid som kontaktperson i Unga KRIS så hade jag förmånen att vägleda och finnas där för många olika ungdomar som i sitt liv haft dåliga förutsättningar och utifrån detta gjort dåliga val. Jag fick också då ofta stå bredvid när de hade sina stunder av förståelse, precis på det sättet jag själv just nämnt.
En tjej minns jag hade stulit kläder, just den här gången från Cubus. Det här kom fram, efter mycket om och men och vi landade i att vi skulle lämna tillbaka det och styrde därför upp en träff med butikschefen.
Ett möte som man vid första anblicken kan tro bara skulle handla om skuld, ångest och skam landade i ökad förståelse. Butikschefen talade om svinn, om vad det innebar för henne att få redovisa högt svinn, få skit för det, tvingas be sin personal mistänka alla, jaga folk och ständigt vara på vakt. Hur det sågs som ett personligt nederlag av henne om det var mycket svinn. Ja ni förstår. Det handlade inte om att be om ursäkt och lämna tillbaka kläderna utan om att förstå.

Nu till slutklämmen, och tanken jag vill landa :
Gårdagens partiledardebatt var bra på flera sätt men skrämmande när man talade om ungdomar som kastar sten mot räddningstjänst och polis. I kör ropade politikerna över blockgränserna att de vill ha hårdare straff. Detta är kort och gott en lösning som ALDRIG, läs ALDRIG har hjälpt varken samhället att minska brott eller minska utanförskap. Tvärtom, att dömmas till hårda straff i tidig ålder förstärker ett utanförskap i allra högsta grad och försvårar det för dig att i framtiden både skaffa jobb, avsluta utbildning och tex ta körkort.

SÅ, vad gör vi då?
Döm ungdomarna till samhällstjänst! Det är klart att det de har begått är ett brott, men vårt syfte skall alltid vara att förhindra att det sker igen, inte tvärtom. Låt dem göra samhällstjänst hos polisen, brandmän, ambulans och hos förtroendevalda i stadshuset. Låt dem bli en del av det fundament som många av oss kämpar ideellt för att stärka, lyfta och utveckla. Låt dem känna sig delaktiga och öka deras förståelse. Man kastar inte sten mot sin familj, inte heller mot sina lärare eller vänner. Man kastar sten mot främlingar. Låt oss ändra på detta!


Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *